Kvälln då love was i luften

Jag tänkte säga något men jag glömde liksom plötsligen meningen med vad jag skulle ha sagt. Konstigt att det bara blir hjärnsläppt när man ska berätta saker ibland. Jag kom på att vissa saker kan man ju inte heller riktigt skriva, som att jag hatar min klass lite grann. Tänk om någon skulle läsa det?
Birger tror jag kanske läser. Jag tror att han tror att vi är väldigt rädd för honom, emellanåt.

Ja, som ni säkert just precis märkte så skrev jag ju fast jag inte ville, fast jag inte hade något att säga. Så kan det minsann gå för en liten flicka som jag.

Nyss hörde jag glassbilsfanfaren, och då började det liksom spritta i benen sådär på mig som det gjorde förut för några år sedan. Det var benen som berättade för mig hur himla sugen jag egentligen alltid är på glass, så nu har de tvingat mig att springa till ICA också. Himla ben alltså!!
Samtidigt ska jag göra ekan-överraskningen redo för avgång. *hEMLiGt*


Ni fick ba några snygga på bild

Adjö igen på obestämdarns tid
Från Signe