Plötsligt säger det poff och så händer allt på en och samma gång!

Jag längtar bort. Bort, härifrån, någonstans man kan trivas alla årstider... Kan man göra det någonstans? Finns det ens någon som varit precis ÖVERALLT? Jag tror inte det.
Finnas fann funnits? Nä. Så kan man väl inte säga? Är det typ så livet går? Först så finnas man, fast man vet inte varför (där jag tror jag är nu). Sedan så finner man något som är värt att leva för eller någon liten grej på en grusväg, som en trasig kinderäggs-gubbe eller något (är jag där nu?), och sedan så har man plötsligt funnits. Funnits klart alltså. Dött typ. Jahapp.
Jag ba fundera. Signe