Hösten kommer och det är det enda som klär mig.
Graderna bara föll hårt. När kylan sveper mig, så sveper tankarna omkull mig, liksom graderna, platt fall på hjärtlös mark.
När du gjorde mig varm var det 29-. Nu är det 7, och jag fryser ihjäl. Förr var jag säker men nu när dina ögon är tvärtom så det är inte konstigt att vi båda flackar med blicken som om nånting nyss ramlade från himlen. Självklart vill jag ha värme, men allt som finns är iskalla avstånd som inte går att bryta.
Vi vann, Jag förlorade. Det sög, jag hatar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej, kan ni sluta vara så fruktansvärt coola? Ni ger mig mindervärdeskomplex.
SvaraRadera(det var en komplimang... hur konstigt det än kan låta:) )
((se där, jag kan inte ens göra en smiley i en parantes och få det att se vettigt ut, så ocool blir jag i er närhet))
(((eller ... närhet och närhet vet jag väl inte om jag kan kalla det när det är över Internet, men ändå, på något sätt är ni i min dator och är coolare än mig)))
Peace.
jävligt fint skrivet anna! :)
SvaraRadera