Jag är lycklig även om du inte ser mig

Det finns en jävla massa saker man skulle vilja veta... Folks tankar om en är en grej. (Eller inte vill veta).
Jag upplever det som att det är många som säger en sak, men menar en annan. Människor som bara uppträder på ett visst sätt när man stöter på varandra, som om de bara är trevliga för artighetens skull... Jag förstår knappt vad jag säger men om någon förstår så kan ni ju göra en tumb up om ni ser mig på stan eller nåt.
Hur som helst, så vet man inte vilka som sticker kniven i ryggen på en och vilka som inte gör det (question mark: vem vill egentligen vara en i-ryggen-knivstickare? Inte då jag). Det är bara så lustigt att det då finns sådana. Falska... Som man bara inte förstår? Otrevliga. Fast O så trevliga ibland. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv... Tankar är svårt att få ut med bokstäver, JAG förstår ju exakt vad jag menar... Hehe.
Ibland får man värsta positiva intrycket av en människa, och sedan nästa gång man träffas så är den bara... Tyst, nedstämd, tråkig, modstulen och dyster. Jag brukar bara stå där och undra om personen var full senast vi träffades och nu står här och skäms för sin dåvariga framfusighet? Haha...(P.S Jag tycker inte att framfusighet är något dåligt, jag älskar det!)Fast så är det nog inte.
Detta sker då med människor jag inte känner så bra, som jag bara inte vet hur de fungerar.
Det finns inte mycket att göra, bara en grej jag tänkt på liksom. Lustigt hur saker kan växla.