När klumpen blir stor och saltet rinner

Jag har ikväll suttit med mamma och pratat om livet. Det är skönt att göra ibland, även fast jag nästan alltid börjar gråta. Typ när vi pratar om min pappa. Min inaktiva far.
Aja, det må då vara, jag har aldrig i mitt liv tänkt att bli en bitter eller känslomässigt instängd människa! Vi pratade även om att man borde göra fler små saker för att göra folk glada. T ex idag så stod mamma på The Phone House och skulle köpa en ny mobil (min mamma har en förmåga att få folk att öppna sig) så killen i kassan berättade allt som hade hänt idag, att hans flickvän varit arg på honom, att han inte ätit på hela dagen - och dagen var hans födelsedag. Mamma snappade genast upp vad hon kunde göra något åt, så hon skickade min bror att köpa en subwaymacka till stackars telefon-killen = han blev glad. Jag blir så jävla impad av henne ibland, jag önskar jag kunde vara mer så. Att jag kunde prata med människor bättre, att jag var modigare, mognare och bara mer elektrisk.
Det var allt, nu ska jag inte vara mer nedstämd. Nu ska jag gå till min granne Malin. Där är Jesper och Anna också. Vi ska ha roligt!

Signe