Det kliar överallt. Och så har jag fått lära mig att när det kliar är det bara psykiskt? Vad tusan! Så i sitt undermedvetna kommer man helt plötsligt ibland på att "Fan nu har vi lite tid över, då kan det ju klia litegrann någon jobbig stans" och så börjar de klia? Jag blir arg och lite rädd.
En del saker är ju helt obegripliga... Typ som min dröm i natt.
Jag satt med en känguru i en skyttegrav, det stora djuret blev kär i mig (och konstigt nog blev jag kär i det) jag skulle presentera min nya kärlek för släkten. Det blev en lite odd stämning, men sedan så sa mina föräldrar; "Signe, vi älskar dig... om än du skulle bli kär i en kanin" och så skrattar de åt det pissdåliga hjärtliga skämtet. Kängurun fattar ingenting, kängurun är ju fortfarande en känguru. Mitt medvetna säger att jag är CP och det undermedvetna håller med.
Jag kom även på vilket weird ord känguru är...
ÅH LÅT DET SLUTA KLIA!